Skrivuppgift & boksamtal

Boksamtal och skrivuppgift

Tid: Två lektioner, á 40 min. Material: Papper och penna

Lektion 1. Skrivuppgift. Genomgång, högläsning, skrivande: 20 min. Skrivande: 10 min. Sammanfattning: 10 min.

Vad? På första lektionen får eleverna använda sig av lässtrategin spågumman. Ett passande stycke läses ur en berättelse. Jag och min LLU valde i samråd att jag skulle läsa ett stycke ur Världens elakaste fröken av Petter Libeck. Sedan får eleverna försöka förutspå och skriva ned vad som kommer hända härnäst i berättelsen.

Hur? Kort genomgång av några olika typer av texter. När man skriver en berättande text är det viktigt att använda sig av beskrivningar för att göra den mer spännande och levande. Ett bra tips är att använda sig av sina sinnen. Tänk på att skriva: Vad du ser, hör, känner, luktar och hur det smakar.

Läraren läser ett lämpligt stycke ur boken. Efter högläsningen får eleverna, med hjälp av sin fantasi och informationen de har om berättelsen, skriva en fortsättning. 

Sammanfattningsvis får, så många som hinner och så många som vill, läsa upp sin fortsättning på berättelsen högt i klassen.

Lektion 2. Boksamtal. Genomgång: 10 min. Skrivande: 15 min. Sammanfattning: 15 min.

Vad? På lektionen fördjupar klassen kunskapen om lässtrategier men med fortsatt fokus på berättande texter. Lektionen kretsar kring vad som kännetecknar en berättande text och hur den är uppbyggd. Eleverna får i mån av tid skriva vidare på sina berättelser från första lektionen.

Hur? Läraren går igenom lektionen med eleverna. Målet är att eleverna ska kunna känneteckna en berättande text, förstå vikten av ett nyanserat språk samt skriva klart sina berättelser och lämna in dessa för en formativ bedömning.

Läraren leder ett samtal med eleverna kring vad som kännetecknar en berättande text och vad som är en bra text. En bra text: 1. Handstil eller typsnitt ska vara läsbart. 2. Kommunicerbar, förståelig för läsaren. Man ska inte behöva fråga författaren. 3. Texten måste vara formulerad så att den kan tolkas och budskapet är tydligt. Alla genrer har sin egen struktur.

Kännetecken av en berättande text: Stycke. En tanke. Avslutar ett resonemang. Markeras genom indrag eller blankrad. Tidsord & konnektorer, logiska bindningar (men, därför, så att), samband. Syfte att underhålla/förmedla ett budskap. Struktur En serie händelser, problem, upplösning, orientering (vem, vad, hur och när). Handlingsverb (springer). Beskrivande ord (glad). Dialog och sägeverb. (- Hur é läget? sa hon. - Helt ok, svarade jag och kände hur kinderna blev varma.)

Vi jämför dessa två texter: Vem är mannen? Vad beskrivs?

1.       En man stod i dörren. Han sa: - Jag letar efter en säck! Jag svarade att jag inte hade sett någon säck. Mannen gick och jag stängde dörren.

2.       En liten, lustig man med en röd, toppig luva På huvudet stod i dörren. Det drog kallt och snön yrde kring fötterna På honom. Han harklade sig och sa med gammal och skrovlig rost: -Jag letar efter en säck! Konstigt nog kände jag mig inte alls rädd och jag svarade att jag inte hade sett någon säck. Den lille, lustige mannen rev sig bekymrat i skägget samtidigt som han vande sig om och sakta pulsade iväg i snön. Jag stängde fundersamt dörren bakom honom.

Därefter jobbar eleverna, med sin nyvunna kunskap, vidare med sina egna berättelser för att nyansera språket.

Sist samlar jag in elevernas berättelser för att ge en formativ bedömning. 

Varför? Eleverna får träna på strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag (På lektion 1, flödesskrivning av en berättande text). De får öva sin handstil samt skriva, disponera och redigera texter för hand samt öva på berättande texters budskap, språkliga drag och typiska uppbyggnad (skolverket, 2011.).

Är eleverna vana vid textsamtal? Eleverna har i tidigare årskurs jobbat med olika textanalyser så de kände igen lektionens upplägg. De hade också haft lektioner i olika typer av texter tidigare. I klassrummet sitter bilder på väggarna av ”frågeapan”, ”reportern”, ”spådamen” m.fl. som vi GU-studenter blev bekanta med i boken Det hänger på språket (Bjar, 2013.), när vi läste första kursen i svenska.

Vilken gruppstorlek är lämplig? Eleverna får genomgången i helklass (ca 20 elever) men får 

därefter jobba i par om de så önskar. Det kan vara svårt att komma igång med skrivandet och därför kan det vara bra att ha en person till att bolla idéer med. Om det skriver var sin berättelse eller en gemensamt bestämmer de också själva. Nu när eleverna går på mellanstadiet kan det vara viktigt att låta dem ta lite mer eget ansvar och egna beslut. Men då är det också viktigt att påpeka varför de får mer ansvar och att målet med lektionen är tydligt.  

Hur förberedde du dig? Jag har i förberedelserna till lektionen läst i böckerna Det hänger på språket och Stärk språket Stärk lärandet samt tittat i anteckningar från föreläsningar av och med Maud Gistedt, gällande grammatik och språkstruktur i Svenska. Jag hade även samtal och genomgång av lektionen med min LLU, Malin, där vi kom fram till vilken del i boken jag skulle läsa.

Hur fungerade instruktionerna?

Bra. Eleverna genomförde uppgifterna att skriva en text och att prata om berättande texter på ett bra sätt. Jag kunde varit tydligare med mål och förväntningar under lektion 1. Det var jag extra tydlig med på lektion 2 och då fungerade lektionen mycket bättre. Det var lättare att knyta ihop säcken då.

Fick du tankar kring hur man skulle kunna arbeta vidare med barnens frågor? Massor! Tankekartor, research, lekar om att gissa texten, intervjuer, debatter, gå till biblioteket m.m.

Vad blev bra och vad skulle du vilja förändra till nästa gång?

Bra var att eleverna genomförde uppgifterna utan några större svårigheter. Jag genomförde lektionen i två klasser (5A & 5B) med exakt samma upplägg. På lektion 1 skiljde sig resultaten mycket mellan de olika klasserna, vilket konstaterar att upplägget av en lektion bör vara anpassat efter klassens struktur.

Vissa skrev utan problem medan andra hade svårt att komma igång. Jag skrev en ”kommaigångmening” på tavlan för att hjälpa till. Men vissa elever hade redan ”ballat ur” och ville helst tramsa resten av lektionen. När de visade vad de hade skrivit handlade det mest om röven, bajs och mord mm. Jag försökte låtsas om att texterna inte var så tramsiga och att det hade varit kul att veta vad som skulle hända härnäst, istället för att skratta eller bli arg. Jag tipsade även om att man kunde skriva om något självupplevt. Om ett ärr man har på kroppen eller om någon sport man tycker mycket om. Det resulterade i tio minuter av att lyssna på historier om hur eleverna fått olika ärr. Spännande historier, men det var kanske inte riktigt dit jag ville. Men det är svårt att inte ryckas med i roliga och spännande historier, även för läraren.

Gällande lektion 2. Något jag vill förändra till nästa lektion är att ha mer förberedda förslag på sägeverb, tidsord, beskrivande ord och/eller verktyg för att locka fram elevernas förmåga att gissa mer. Om jag t.ex. frågar om någon har förslag på tidsord och ingen räcker upp handen. Hur lockar jag då fram ord utan att ge dem svar direkt?

En sak jag behöver träna på är också att vara mer trygg i min kunskap. Jag behöver studera ämnet mycket mer innan jag genomför en lektion och liksom väpna mig med kunskap. För när som helst kan en fråga ställas som jag inte kan svara på. Om jag helt enkelt inte kan svaret just då så behöver jag vara tryggare och våga tala om att jag faktiskt inte vet svaret. Jag behöver också träna på att använda tavlan effektivt och grammatiskt korrekt. Min LLU tyckte ändå, till min stora glädje, att någon osäkerhet inte hade yttrat sig i mitt kroppsspråk eller tal under lektionen.

/Lisa