Tankar efter praxisseminarium

Missat helt att jag inte lagt upp detta inlägget tidigare. Min dator gick sönder precis i slutet på första VFU-delen så jag har inte kvar mina anteckningar från praxisseminariet. Men som jag minns det tyckte jag det var intressanta händelser som kurskamraterna tog upp från sina VFU-platser. 

Det verkar vara snarlik problematik på de olika skolorna. Några elever stökar och skapar oreda och hög ljudnivå på lektionerna och lärarna står handfallna. Vad kan man göra för att skapa arbetsro?

Några elever är å andra sidan väldigt tysta och kan behöva extra motivation från läraren. Hur får man de tysta eleverna att prata och delta aktivt i lektionerna? 

På den skolan jag är har de en bra strategi för att tilltala flera elever. De har två klasser om ca 25 elever i varje och de är tre lärare som roterar mellan klasserna och ämnena. De undervisar samtliga i svenska, matematik, engelska, SO och NO. På så vis slipper man ha endast en mattelärare eller en svenskalärare. Då en lärare tilltalar en viss grupp elever, tilltalar en annan lärare en annan grupp elever. Roterar man då lärare får eleverna i en klass så likvärdig utbildning som möjligt. Jag hoppas ni förstår hur jag menar att de gör. Det är ett mycket effektivt sett att tilltala och lyfta samtliga elever i en klass. 

 

En kul sak med praxisseminariet var att de flesta kurskamraterna verkade nöjda med sina VFU-platser och sina LLU. Det verkar lovande för mitt framtida yrke att så många trivs (inklusive jag själv). 

/Lisa